.

.. jag tror att dom som klarar sig bäst i livet, bland oss ungdomar, är dom som fått lära sig att stå på egna ben från början. Dom som har lärt sig att klara sig själva om det skulle behövas. Jag tror att det är bra, om man är förälder, att låta sina barn lära sig saker själva, alltså inte rodda & dutta för mycket. Men för det, behöver man inte vara elak mot sina barn. Men det jag menar är att det är viktigt och bra att låta barnen få lösa sina egna problem som dom lagt på sina egna axlar. För man vill lösa sina egna problem, eller man borde vilja lära sig. MEN man vill veta att man kan ta hjälp av en förälder, om det skulle behövas. Get it?
Jag tror även att dom barnen som har haft någon sort av (hur ska jag uttrycka mig?!) hinder (?) i sin barndom antingen når toppen, eller botten. (såsom skilsmässor, en förälder, sjukdomar, eller andra problem) Det gäller bara, som barn, om man pallar, att ta det på rätt sätt. Skita i allt runt om, inte dras med i det, fokusera lite på sig själv. Inte grubbla för mycket. Liksom, har någon till exempel råkat säga något dumt till en, får man skaka av det, tänka något tillbaka, i huvudet. Typ, men käften din ****t. Det fungerar iallafall bra för mig. Bara skaka av skiten och hålla huvudet högt.

Jag är medveten om att det är få som förstår detta som jag nyss skrivit. Men det är också skrivet till dom. (Ledsen alla andra, men var tvungen att skriva det här.. Fick liksom ett ryck!)